Hinduiskt bröllop på prästgården i By Kyrkby, Dalarna.

När Nimish hörde av sig för att boka mig som bröllopsfotograf till deras dag blev han förvånad över att jag visste var platsen för deras bröllop låg. Det var nämligen första gången han inte behövt förklara var i Sverige lilla By Kyrkby fanns. Ibland är världen ändå rätt så liten. By Kyrkby i Dalarna är platsen min mamma kommer ifrån och där jag som liten sprungit över ängarna. Sigrid är dotter till prästen som höll i min mormors begravning och som minns mig från när jag var liten och ofta var i byn. Nu hade jag inte varit där på flera år och väldigt glad över att få en anledning att komma tillbaka igen. Det blev en så fin dag på så många olika sätt och jag är så tacksam för att jag fick vara en del av denna dag!

Sigrid är produkt- och möbeldesigner från Dalarna och jobbar som textilslöjdlärare på en högstadieskola i Malmö. Nimish och hans familj kommer från Nepal men de flyttade till USA när han var tre år gammal. Därifrån flyttade han sedan till Danmark och vidare till Malmö. Han är programmerare och driver egen konsultfirma. Sigrid och Nimish valde att ha et bröllop med två ceremonier. Så det blev först ett hinduiskt bröllop och sedan ett svenskt med folkdräkt och allt. Älskar att de inte valde en utan valde båda och i de underbara traditionsenliga kläderna.

Jag tänkte att det kunde vara intressant att få veta mer om hur ett hinduiskt bröllop går till så här följer en liten beskrivning av de viktigaste delarna. Eftersom en hinduisk ceremoni normalt sett varar under flera dagar så detta blev en förkortad version med fokus på de viktigaste delarna. Elden i mitten symboliserar det gudomliga vittnet och kallas Agni. I elden kan man lägga sandelträ, ghee, örter, socker eller ris för olika välsignelser.

Ceremonin kan se lika olika ut men just denna började med böner och efter det bytte de blomstergirlanger med varandra. Sen kom delen där bruden ges till sin make och ska accepteras av den nya familjen. Symbolen för att man är gift är inte en ring som vi är vana vid under de svenska vigslarna. I en hinduiskt ceremoni är det istället en “mangala sutra” och en “pote”, dvs två halsband som brudgummen sätter runt brudens hals. De är dessa som symboliserar att en kvinna är gift.

Som en symbol för den heliga unionen knyts bruden och brudgummen sedan ihop. Tillsammans ska de gå sju varv runt elden, vilket kallas “saptapati”. Sju är ett heligt tal i många kulturer och religioner. De första varven leder mannen och sedan tar kvinnan över. Under dessa varv lovar man varandra sju saker. Första varvet är för att nära varandra. Andra varvet är för att växa tillsammans i styrka. Tredje varvet är för att bevara sin rikedom. Fjärde varvet är för att dela sin glädje och sorg. Femte varvet för att ta hand om sina barn. Sjätte varvet är för att vara tillsammans för evigt. Det sista och sjunde varvet är för att vara vänner för livet och för att vara perfekta halvor som tillsammans medför en perfekt helhet.

När de sju varven runt elden är klara är det dags för brudgummen att sätta rött kumkum-puder i brudens hårfäste. Det är efter detta steg som paret räknas som gifta! En tvekamp mellan familjerna är en rolig tradition och den familj som vinner blir den bestämmande i äktenskapet. I det här fallet vann Sigrids familj så då blir det Sigrid som blir den som får bestämma i deras äktenskap. Innan ceremonin är avslutad följer några böner och det kastas ris i elden för att symbolisera att paret ska få många och välmående barn.

Svenskt bröllop i folkdräkt

På eftermiddagen var det dags för den andra vigseln, den svenska. Sigrid bar sin mormors bröllopsklänning från 50-talet. Hon fick tillåtelse att sy om den som hon ville. Hon valde att ha den kvar som den var och det kunde inte blivit bättre, den satt som gjuten på Sigrid. En av de finaste jag sett! Även slöjan var från hennes mormors bröllop. Kronan är lånad från By kyrka. Nimish bar en folkdräkt som Sigrids mamma sytt! Älskar även hatten!

Tack för att jag fick vara er bröllopsfotograf!

 

Leave A

Comment